Erik Laxman och Nyslott

---

Juhani Heiska

Erik Laxmans barndom i Savonlinna och kontakter med hemstaden

Savonlinna – en liten stad i östra Finland – var Erik Laxmans hemstad. Även en stad som han minns och återvände till under sin karriär i Ryssland.

Erik Laxman föddes den 28 augusti 1737 strax innan Lilla ofreden 1741-1743 bröt ut (Sääminki kk, Uusikirkko kk). Kriget förändrade Nyslotts öde, vilket överfördes från Sveriges kungadöme till det ryska kejsardömet i Åbo-freden. Erik Laxmans liv började i omedelbar närhet av Olofsborg i Nyslott (på finska Savonlinna, på ryska på den tiden med namnet ”Neishlot”). Erik Laxman skrev sitt namn i korrespondens som ”Eric Laxman”, även om stavningen i andra källor varierar och den vanliga är också den ryska versionen Erik Gustavovich Laxman (inklusive patronymen).

Fadern Gustav Laxman (Saarenheimo 1939) hade kommit till Nyslott från Villmanstrand eller Fredrikshamn. Gustav Laxmans ursprung är inte exakt känt. Gustav Laxman hade blivit bekant med Helena Fabritius – dotter till befälhavaren som bodde på Nojamaa herrgård några kilometer från Olofsborg i Säminge församling (Porvoo tkp 1738). Helena hade blivit gravid före vigseln, vilket potentiellt var en stor skam och utsatte de inblandade för sträng bestraffning av den stränge kyrkoherden Paul Krogius enligt den samtida seden. Vigseln mellan Gustav och Helena registrerades på midsommarafton 1737. För vigseln var den sedvanliga avgiften för det året för bönderna 16 öre. Laxmans debiterades emellertid hela riksdalern i silver, även om Gustav bara var biträde i en butik vid den tiden. (Krogius 1738).

Familjen Laxman bosatte sig nära slottet och dagens Linnankatu (Slottsgatan). Enligt statliga register var Gustav Laxman år 1738 involverad i ett projekt att konstruera några båtar för att stödja försvaret av östra Finland (Valtionarkisto 1976-1978). Han lyckades sälja två tunnor tjära och cirka 15 kg lina till båtarna. Det handlade uppenbarligen om kanonslupar som anpassades för försvaret av Saima-regionen mot det hotande hotet från Ryssland.

Hundra år efter Laxmans tid den 21 juli 1857, målade konstnären Carl Eneas Sjöstrand ett hus i Nyslott, ungefär på platsen för Laxmans hemman. Detta är mycket nära hur Erik Laxmans hem kan ha sett ut.

Detta är tydligen också den äldsta bevarade avbildningen av det gamla Nyslott, Nyslotts malm var den lilla bosättningen som hade vuxit upp i närheten av Olofsborg. Slottet hade byggts av svenskarna år 1475. Staden hade grundats år 1639 men förlorat stadsrättigheterna på grund av försämrade förhållanden. Samtida ögonvittne från 1700-talet, Bernard De Saint-Pierin (citerad av Hirn 1918), beskriver Nyslott på följande sätt: ”I utsikten från kullarna kantade av klippor och tallar täckta av snö. På avstånd kan man se slottets fyra torn [för närvarande tre] omgivna av sjön, bäcken och små byggnader. Ingen mänsklig figur syns. På himlen skiner månen och i horisonten flammar norrsken.”

Kyrkoherde i Säminge församling i Savonlinna var på den tiden Paul Krogius, som är avbildad på en gammal porträtt bevarad i Pieksämäki. Som en moralisk väktare beskrev han sin församling som ”Förlorat Sion”. Den miserabla situationen återspeglades i skicket på den lokala skolan – pedagogium – belägen på Tallisaari ön nära slottet. Den var så förfallen att den var tvungen att byggas om med skattepengar som samlats in från så långt bort som Kides och Pielisjärvi församlingar. Krogius agerade skolinspektör och noterade att klockaren inte kunde sjunga. Det verkar som om Nyslott inte var särskilt väl försedd med musikalisk talang eftersom enligt vissa uppgifter, musiker till ett bröllop måste bjudas in från Kides (Lappalainen 1970). Dock är yrket för en invånare i Savonlinna trumslagare i kyrkoregistret (Sääminki kk).

Slottet tycks ha fungerat som ett fängelse och insamlingsplats för marginaliserade människor, eftersom kyrkoherde Krogius rapporterar till Borgå stift (Porvoo tkp 1738) om de överdrivna problemen med att ta hand om fångarna, förvirrade och plågade människor. Stiftets möte förmanade mot att servera alkohol till kyrkoherdar och kyrkvaktmästare som reste på landsbygden, för att de inte skulle bli oförmögna att utföra sina plikter. Det finns också rapporter om berusade människor som anländer till rättegångar. Således var myndigheterna oroade över människors tillstånd. Mästaren för Heikinpohja gård, Kristian Sahlo, hade ansvar för att förbättra människors situation i Nyslott genom att samla in skatt från cirka 20 spritdestillerier. För sina tjänster hade han och hans familj tilldelats en privilegierad plats i kyrkan (Lappalainen 1970, Saarenheimo 1939). Strax före kriget föreslog Krogius, som verkade ha en genuin oro för förhållandena, att destillationskärlen skulle förseglas i Finland i ett år. Denna åtgärd fick inte stöd. Hur som helst, sprit destillerad med kyrkoherdens godkännande uppgavs konsumeras på byggarbetsplatsen för en ny prästgård (Lappalainen 1970).

Eriks barndom i Savonlinna

Eriks barndom i Nyslott år 1741 var Erik fyra år gammal med en ny lillebror Gustavus. Staden var oroad över att dysenteri spreds och en eventuell militär invasion från Ryssland. En särskild gudstjänst organiserades där det samlades en folksamling på 2000 personer från när och fjärran i Säminge. Från Saimaasjös öar i Säminge anlände människor till kyrkan med båt (Alanen 1923). Lilla Erik såg förmodligen för första gången en sådan stor folksamling. Kyrkan var på den tiden dekorerad med färgglada målningar i predikstolen och balkongräcket. Även om kyrkan redan har demonterats, är målningarna fortfarande bevarade i Säminge församlingshall i Nyslott.

När Lilla ofreden bröt ut, kallades det lokalt ”Villmanstrandskriget” baserat på ursprunget till den ryska attacken (Immel 1927). Ett antal personer från Nyslott deltog i kriget, men fadern Gustav Laxman stannade kvar i staden och skötte affärerna. Från den tiden har vi en faktura undertecknad av honom som bagare (en privilegie han inte hade, Wirilander 1960).

Våren 1742 återfann några bönder i Nyslott en stor paket som innehöll rysk propagandablad tryckta på finska och distribuerade på order av den ryska kejsarinnan Elisabet. Paketet levererades korrekt till kyrkoherde Krogius.

Kejsarinnan Elisabet försökte övertyga finländarna om behovet av kapitulation och möjligheten att uppnå en nivå av autonomi för Finland i stället för den svenska styrelsen (Lappalainen 1970). Propagandan hade inte önskad effekt eftersom människorna i Nyslott började organisera frivilliga miliser för att assistera den svenska armén (Immel 1927). Köpmännen i Nyslott deltog i dessa förberedelser när Erik Laxman var fem år gammal (Mattila 1983).

At söka skydd i Olofsborg

I augusti 1742 invaderade ryssarna Nyslott. Lokala familjer sökte skydd på Olofsborg. En välkänd händelse är relaterad till den ryska invasionen: Innan de anföll firade de ryska trupperna nattvarden vid sjöstranden mittemot slottet vid en stor sten som kom att kallas Alttarkivi (altarsten) och som senare avbildades i konstverk (Pelkonen 1902).

I den kritiska situationen befann sig modern i Laxman-familjen i slutskedet av graviditeten. Invånarna räddades genom ett avtal mellan de ryska och svenska generalerna som fastställde att ”hela garnisonen på slottet, inklusive de sjuka, artillerisoldaterna, båtmännen, får obehindrat marschera ut från slottet och behålla sina vapen, förnödenheter, kläder och andra tillhörigheter och föra ut sina familjer oskadda.” Båtmännen syftade på besättningen på tre stora slupar som vid tillfället låg vid stranden. Femåriga Erik deltog också i denna egendomliga procession och lämnade som de sista svenska beskyddarna av slottet. Laxmans hem, pedagogiumet på Tallisaari och många andra byggnader hade emellertid brunnit ner i striden (Saarenheimo 1939).

Kvarlevor från gamla Nyslott

Laxmans hus återuppbyggdes efter kriget och även några 1700-talshus bevarades i staden. Från början av 1900-talet har vi ett fotografi som avbildar ett gammalt hus.

Början av Eriks utbildning

Trots att staden överfördes från Konungariket Sverige till Ryska kejsardömet fortsatte livet och skolgången. Församlingslokalen hade bevarats från krigets härjningar eftersom den låg bredvid kyrkan i Laitaatsilta-distriktet – några kilometer bort från slottet. Skolmästarna var kyrkvaktmästare Martti Twilling och klockare Mårten Juuti på grundnivå. Vägen till skolan som Erik måste ha tagit från slottets grannskap till församlingslokalen är bevarad än i dag bredvid den moderna kyrkogården. Samtida rapporter om utbildningens kvalitet avslöjar att kyrkvaktmästarnas höga alkoholkonsumtion och tvistiga rättegångar störde arbetet i skolan (Alanen 1923). 

Den 12-årige Erik registrerades som en av de första eleverna vid trivialskolan i Rantasalmi (på den svenska sidan av den nyinrättade gränsen). Skolan, som vid många tillfällen hade flyttats från Viborg till Rantasalmi, hade problem med organisationen. Rektorn utsågs inte förrän i november samma år (?) och skolans lokaler användes för rättegångar. Det fanns brist på lärare och personalen blev inblandad i rättegångar när kollegan Brusin och andra hade kallat skolan ”kunglig”, vilket ansågs olämpligt och förolämpningen måste hanteras i rätten (Salenius 1890).

Trivialskolan varade i fem år. Under skolloven återupptog Erik arbetet i sin fars handelsföretag. Resan till skolan var svår eftersom vägen mellan Rantasalmi och Nyslott var i mycket dåligt skick. På vintern krävdes en lång omväg runt och över Haukivesi-sjön längs vintervägar (Kinnunen 1995).

Upplysningens mirakel i periferin

Det är en intressant fråga var Erik Laxman trots dåliga skolor fick törst för kunskap och förmågan att lära sig. Vilka slags kontakter och inflytelser kan ha banat vägen för att bli vetenskapsman under de första 18 åren av hans liv? För en ung man från en perifer stad är det verkligen en anmärkningsvärd prestation att bli pionjär inom utforskningen av Sibirien och en vetenskapsman inom botanik, zoologi, kemi, fysik, lingvistik, meteorologi och till och med diplomat för att etablera relationer mellan det kejserliga Ryssland och Japan.

Vid en närmare granskning av förhållandena i Nyslott avslöjas några fascinerande detaljer som kastar ljus över frågan. Vi kanske vet mycket lite om den faktiska naturen hos kontakten, men kan anta att besökare i en liten stad hade betydande inverkan under deras vistelse. Pehr Kalm – en av de mest berömda medlemmarna av Svenska Kungliga Vetenskapsakademien – besökte Nyslott två gånger för botaniska studier innan han blev dekanus för Åbo Akademi där han arbetade med Carl Linné i Sverige. Det är mycket troligt att Laxmans hus var hans bostad under vistelsen (Kerkkonen 1959). Senare, när Kalm hade utnämnts till docent i naturhistoria och ekonomi i Åbo, antogs Erik Laxman och började studera vid akademin.

Det är också känt att ryska officerare som talade ryska och franska besökte Nyslott och bodde hos Laxmans som hadde extra utrumme i huset. Den sammansvetsade Nyslotts-samhället och Laxman-familjens kretsar inkluderade personer med akademiska meriter – inklusive kyrkoherde Paul Krogius och hans efterträdare Abraham Lavonius. Krogius son var i samma ålder som Erik samt Abraham (son till en styckejunkare) och den unge (rätt okända) G. Orraeus (Sääminki kk). ). Det är därför uppenbart att det fanns vissa vetenskapliga influenser i den omedelbara omgivningen.

I ekonomiskt hänseende under upplysningstiden besökte fader Gustav Laxman Alusjärvi sågverk i Kaartilanranta och barnen hade möjlighet att bekanta sig med utvecklande industrier. Nära den moderna stadskärnan i Talvisalo gjordes ett försök att bryta blyglans. Det var också en plats av intresse för köpmannen Gustav Laxman. Senare i Sibirien visade Erik Laxman stort intresse för mineralogi och gruvdrift. I samband med gruvdriftsinsatser studerade Laxman med den ryska partnern Polsunov möjligheten att utveckla en ångmaskin (Lagus 1890).

In terms of economics of the age of enlightenment, father Gustav Laxman visited Alusjärvi sawmill in Kaartilanranta and the children had opportunity to familiarize with the developing industries. Near the modern town center in Talvisalo, there was an attempt to mine galena. That was also a site of interest for the merchant Gustav Laxman. Later in Siberia Erik Laxman showed great interest in mineralogy and mining. In associating with mining endeavours Laxman studies with Russian partner Polsunov the possibility of developing a steam engine (Lagus 1890). The problems of mechanics had apparently been encountered while visiting the Alusjärvi sawmill

I de grymheter som utspelade sig under Lilla ofreden brände de ryska trupperna som attackerade Nyslott ner cirka 20 hus och fängslade 50 personer. Det förekom berättelser om barnmord och att dricka blodet från offren. Vissa av angriparna identifierades i samtida berättelser som kalmyker och samojeder – människor som senare blev föremål för Laxmans utforskningar i Sibirien (Lappalainen 1970).

Under den nya regimen bosatte sig ryska officerare i Nyslott och införde i sina trädgårdar växter som var nya i Finland. När Erik Laxman var 13 år gammal letade vissa invånare i Savonlinna efter potatis – en ny gröda som infördes i Finland i början av 1700-talet (Saarenheimo 1939). Det verkar som om Laxman senare hade en viss förtjänst för att introducera potatisodling i Ryssland (Hintikka 1938).

Laxmanfamiljen är ett exempel på en relativt utbildad familj från den tiden. Utbildningen av de nio barnen involverade uppenbarligen interaktion mellan syskonen och deras krets. Fyra av barnen är kända för att ha dött i Nyslott. Hushållet bestod år 1751, förutom familjen, av två skrivare och en hembiträde. Vid den tiden var faddrar mycket viktiga. Namnen på Eriks faddrar är inte kända, men genom Helena Fabritius familj hade Laxmans kontakt med Tapani Löfving, den berömde gerillakrigaren på svensk sida mot ryssarna (Hornborg 1946). Löfving besökte Laxmans i Nyslott och stöttade Eriks studier i Borgå efter att fadern Gustav Laxman hade drunknat tillsammans med sonen Lars i maj 1756. Andra Laxmans barns faddrar bestod av pedagogiotränare, gårdsmästare, kyrkoherde, köpman/borgare, sergeantmajor, godsägare, armékirurg, lensmans hustru och underlöjtnant (Sääminki kk).

Nya erfarenheter öppnades för Erik genom de ryska officerarna som bodde hos Laxmans under deras besök i Nyslott. Generalchefen Adam Petrovich Gannibal (ca 1696–1781) bodde hos Laxmans medan han arbetade för gränskommissionen som löste den rysk-svenska gränsen år 1743. Gannibal var av eritreansk härkomst och som skyddsling till Peter I steg han till privilegierade positioner i Ryssland. Senare blev han känd som den poet Pushkins morfar (Mielonen 1993). Att avgränsa den nya gränsen var en komplicerad och tidskrävande process. Gannibal måste ha haft lokala guider och tolkar för finska och svenska. Man kan bara gissa vilken roll den två- eller trespråkige Gustav Laxman kan ha haft.

Rantasalmis trivialskola gav erfarenheter om resor med häst på vintern, när läraren Nils Agander flyttade hela skolan till Idensalmi samtidigt som han reste dit för att lösa ett äktenskapligt gräl. Utbildningen fortsatte efter överföringen till Idensalmi, samtidigt som läraren löste problem i sitt äktenskap (Soininen 1954).

Det finns ett autentiskt citat från den unge Erik från den tiden: ”Idag däremot, som ifrån min barndom måst kämpa med armod och fattigdom, och utan det aldraringaste gynnares förspråk bana mig min wäg med sur möda, får låf också hädaneffter at bära mit ok, och altsåledes beständigt wara styfson.” (Lagus 1890).

Den unge Erik Laxmans liv visar att ibland lyckas vissa människor trots miserabla förhållanden och motgångar att kämpa sig fram och bli lysande ljuspunkter i mörkret. Trots alla komplikationer verkar det även i perifera Nyslott som om Erik lyckades skaffa sig erfarenheter och även få en utbildning av en anmärkningsvärt hög kvalitet av lärare som åtminstone tillfälligt delade passionen för lärande med sina elever.

Borgå gymnasium och därefter

Vid arton års ålder lämnade Laxman för Borgå gymnasium – en av de äldsta skolorna i Finland som daterar sina rötter till Viborg och till år 1641. Katastrofen inträffade samma år när hans far drunknade på våriset på sjön i Nyslott. Ganska oväntat trädde Tapani Löving in för att sponsra Eriks studier, vilket möjliggjorde att han tog examen från skolan. Erik Laxmans studentbetyg har överlevt och det visas nedan. Istället för att vara ett skolbetyg som visar betyg, är det ett rekommendationsbrev till universitetets rektor, vilket gör att han kan registrera sig vid universitetet.

Eriks universitetsstudierna varade åtminstone i två år, vilket uppenbarligen gjorde det möjligt för honom att ansöka hos den lutherska biskopen i Sankt Petersburg om ordination till präst. Laxman fick sin första tjänst i Nykyrka på Karelska näset (Salenius 1907). Nykyrka var en finskspråkig församling i Viborgs guvernement, etablerad år 1744. Det låg ganska nära Sankt Petersburg.

Vid tiden för bosättning i Nykyrka gifte sig Erik med sin första fru Kristiina Margareta Runnenberg, som var dotter till överste Gustav Runnenberg. Runnenbergarna var uppenbarligen från Nyslott, även om inga församlingsanteckningar för varken fadern eller dottern kan hittas. Efter att ha blivit änkling gifte sig Erik på nytt med Katarina Ivandotter Ruuth från Säminge församling.

Resten av Laxmanfamiljen stannade en stund i Nyslott. Från Nykyrka tog Erik Laxman ansvar för underhållet av sina bröder Johan, Gustavus och Abraham (Salenius 1907). Ett ytterligare bevis på kontinuerlig kontakt är att han deltog i projektet att skaffa en större ny kyrkklocka till Säminge kyrka. Klockan installerades i kyrkan år 1776 (Alanen 1923). Senare under 1800-talet, när en ny kyrka byggdes, överfördes den gamla klockan till den nya kyrkan där den förstördes under finska vinterkriget år 1939. Den trasiga klockan omsmältes och metallklangen hörs fortfarande på söndagar från Nyslotts kyrka.

Den som på vinterdagar kontrollerar utomhustemperaturen genom fönsterrutan och avnjuter rabarberpaj kan lika gärna komma ihåg Erik Laxman, eftersom han är en person som har bidragit till glastillverkning, utveckling av termometer, klimatologi och införandet av rabarber i Finland (Hintikka 1938).  Nyslott hedrar också Laxman genom att hänga hans porträtt i stadens bibliotek och utveckla Laxmanska Parken som en utbildningsanläggning som visar växter i släktet Laxmania. Det finns också en ny minnesplatta på platsen för Laxmans hem.

På grund av brist på resurser har artikeln översatts med hjälp av artificiell intelligens. Vi ber om ursäkt för eventuella fel och inkonsekvenser i texten. Vi ber läsarna att meddela sidans administratör och föreslå förbättringar.