En bro till Japan

---

Erik Laxman träffade skeppsbrutna japanska sjömän i Irkutsk år 1789. Det japanska fartygets kapten Kodayu Daikokuya och hans besättning hoppades kunna återvända till sitt hemland. Laxman arbetade enträget för att uppfylla deras förhoppningar. Till slut lyckades Erik Laxman ordna ett tillfälle där Kodayu Daikokuya kunde be om tillstånd att lämna landet av Katarina den stora. Ryssland var intresserat av att inleda handel med Japan, som då varit ganska isolerat från resten av världen i ett och ett halvt århundrade. En officiell expedition reste från Ryssland till Japan 1782 för att föra hem japanerna. Eriks son Adam var ledare för expeditionen. Erik Laxmans möte med japanerna ledde till de första förhandlingarna mellan Japan och Ryssland.

Erik Laxman och Japan

Erik Laxman mötte japaner i Irkutsk år 1789 (Katsuragawa=Miyanaga, 1988). De hörde till besättningen på fartyget Shinshômaru, som lidit skeppsbrott i Ryssland.

Shinshômaru avseglade från Ise i västra Japan med Edo (nu Tokyo) som mål, men råkade ut för en storm, hamnade på drift och förliste vid Aleuterna 1783. Besättningen tog sig via Kamtjatka, Ochotsk och Jakutsk till Irkutsk. De var 17 när de lämnade Japan, men bara sex klarade sig vid liv till Irkutsk – Kôdayû Daikokuya, Isokichi, Shinzô, Shôzô, Koichi och Kyûemon. De nådde Irkutsk cirka sex år efter skeppsbrottet.

Japanerna hoppades få utresetillstånd från Ryssland och få återvända till Japan, som på den tiden var stängt för omvärlden. Kapten Kôdayû Daikokuya försökte få utresetillstånd åt besättningen, men utan framgång. När Erik Laxman började hjälpa japanerna blev det lättare. Han lärde dem olika saker och hjälpte dem också ekonomiskt. Han å sin sida fick information om Japan, till exempel geografin och språket.

Slutligen tog han Daikokuya till S:t Petersburg, där kejsarinnan Katarina den stora beviljade japanerna utresetillstånd 1791 och gav order om att utrusta en expedition för att föra dem hem. Erik Laxmans son Adam valdes till ledare för expeditionen. Erik Laxman följde japanerna till Ochotsk, varifrån de åkte med skepp mot Japan. (Katsuragawa=Kamei, 1937)

Erik Laxman spenderade cirka tre år med japanerna från det de möttes 1789 tills japanerna for hem från Ryssland. Han planerade också en forskningsresa till Japan, men hann aldrig genomföra den före sin död. (Katô, 1974) Kodayu Daikokuya berättade om Erik Laxmans egenskaper vid förhör med myndigheter efter sin hemkomst.

Ännu i dag berättas det i Japan om Erik Laxmans och japanernas möte, samarbete och vänskap.

Adam Laxman och Japan

På Katarina den storas befallning reste en officiell expedition från Ryssland till Japan för att föra hem japanerna.

Expeditionen leddes av Adam Laxman. Adam var Erik Laxmans nästäldste son, som föddes i Ryssland år 1766. (Heiska, 2008)

Enligt Adams dagbok avreste expeditionen från Ochotsk 13.9.1792 och nådde Nemuro 9.10.1792. Enligt våra dagars kalender skedde avresan 24.9.1792 och ankomsten till Nemuro 20.10.1792. (Yamashita, 2003)

Fartygets namn var Ekaterina och med det anlände den första officiella expeditionen i historien från Ryssland till Japan. På fartyget fanns sammanlagt 42 personer (Nemuro City).

Adams uppgift var att föra hem tre japaner, Kodayu Daikokuya, Isokichi och Koichi, samt att upprätta ett handelsavtal mellan Ryssland och Japan. Ryssland hade betydande pälshandel i östra Sibirien och planerade att kombinera den med livsmedelshandel med Japan.

Expeditionen väntade i Nemuro i cirka åtta månader på Japans officiella mottagning. Ryssarna byggde verkstäder i Nemuro och utbytte information med japanerna. Bland annat ritade de kartor över Ryssland och Japan, byggde en miniatyrmodell av ett skepp och skrev en ordbok. Adam samlade flitigt växter och mineraler att ta med till Ryssland. Ryssarna skrann också på den frusna havsisen på vintern – det första skridskoåkandet i Japan. (Nemuro City).

Adam Laxman försökte få till stånd ett handelsavtal med Japan och därför ordnades officiella förhandlingar i Matsumae på Hokkaido år 1973. Japan var på den tiden stängt och de enda länderna som hade handelsavtal med Japan var Kina och Holland.

Japan tog också emot kapten Kodayu Daikokuya och Isokichi vid samma tillfälle. Koichi hade hunnit avlida medan de väntade på landstigningstillstånd i Nemuro. Adam beviljades tillstånd att besöka Nagasaki i södra Japan. Det var den enda platsen som utlänningar (holländare och kineser) fick besöka. 

Expeditionen startade tillbaka från Hakodate i Japan den 22.8.1793 och anlände till Ochotsk den 19.9.1793 enligt vår nuvarande kalender. (Enligt Adams dagbok skedde avfärden 11.8.1793 och ankomsten 8.9.1793.)

Adam Laxmans besök var en betydelsefull händelse i Japans historia. Det gav också upphov till systematisk forskning angående Ryssland i Japan och man började fästa större uppmärksamhet vid planeringen av försvaret i de nordliga områdena. (Suzuka city, 2012)

Laxman i den uppgående solens land

Utställning om Adam Laxmans resa, Nyslotts museum på Riihisaari (29.4 – 14.8. 2022).

1. Japan stängt för utlänningar
2. Möte i Sibirien
3. Ett skeppsbrott på Stilla havet
4. Till S:t Petersburg för att träffa kejsarinnan
5. Till Japan under Adam Laxmans ledning
6. Åtta månader i Nemuro
7. Diskussioner om resesätt och respekt
8. Förhandlingar och utbyte av gåvor
9. Resans resultat

1. Japan stängt för utlänningar

Önationen Japan har under sin långa historia ibland med avsikt slutit sig och ibland aktivt tagit emot intryck från andra länder. Under hundratals år styrdes Japan av samurajarméns högsta generaler, shogunerna.

De första västerlänningarna som anlände till Japan från och med år 1543 var portugisiska sjöfarare, handelsmän och missionärer. Sedan kom holländarna. Interaktionen mellan japanerna och europeerna var livlig till en början, även om de japanska härskarna förhöll sig misstänksamt till utlänningarna. Och misstänksamheten var inte helt obefogad med tanke på bland annat portugisernas slavhandel. 

Under Tokugawa-shogunatet (1603–1868) isolerade sig Japan från omvärlden. Det blev förbjudet att lämna landet och de som gjort det fick inte återvända. Portugiserna förvisades och relationen till dem upphörde. I medlet av 1600-talet var Japans kontakter med andra länder mycket begränsade. Endast Kina och Holländska ostindiska handelskompaniet hade rätt att besöka Japan, men de fick bara lägga till i Dejimas hamn i Nagasaki. Alla europeer som kom till Japans stränder, utom holländarna, skulle avrättas.

Det var emellertid omöjligt att helt förhindra kontakter med omvärlden. Japanska sjöfarare som råkat  i sjönöd räddade sig ibland till exempel till Kamtjatkahalvön. Den första japanen som vistades en längre tid i Ryssland torde ha varit en fiskare vid namn Dembei, vars båt förliste vid Kamtjatkas kust i början av 1700-talet och som med hjälp av ryska välgörare lyckades resa ända till Moskva och S:t Petersburg.

Erik Laxman, präst, forskningsresande och naturvetare, född 1737 i Nyslott under svenska riket, fick en hög ställning i Ryssland och mötte vintern 1789 i Irkutsk i södra Sibirien ett intressant men oväntat sällskap: en grupp japanska skeppsbrutna. Erik Laxman blev vän med kaptenen Daikokuya Kôdayû och beslöt sig för att hjälpa japanerna att återvända hem. 

2. Möte i Sibirien

Att Erik Laxman som arbetat många år i Sibirien kom till Irkutsk är inte så konstigt, men hur kom det sig att de japanska sjömännen hamnade i inlandet, tusenfemhundra kilometer från närmaste kust?

3. Ett skeppsbrott på Stilla havet

Det japanska fartyget Shinshômaru hade råkat ut för storm på norra Stilla havet och förlist vid ön Amchitka, som hör till Aleuterna, i juli 1783. Fyra år senare räddades de skeppsbrutna av ett ryskt fartyg som tog dem till Kamtjatkahalvön. Vid det laget levde endast sex män av Shinshômarus besättning på sjutton personer.

Japanerna anlände till Irkutsk i södra Sibirien i februari 1789. De ville återvända till sitt hemland, men utan officiellt tillstånd kunde de inte resa utanför det ryska rikets gränser. Nu kom Erik Laxman till deras hjälp. Han skrev tre olika ansökningar till de ryska myndigheterna för att få de nödvändiga resedokumenten. Men resetillstånd beviljades inte.

4. Till S:t Petersburg för att träffa kejsarinnan

I slutet av 1790 fick Erik Laxman order att hämta växt- och mineralprover han hittat från Sibirien till Rysslands huvudstad S:t Petersburg. Han beslöt sig för att ta med sig kapten Daikokuya Kôdayû på resan. Planen var att presentera Daikokuya för Katarina den stora så att han kunde få ett tillstånd att resa till Japan av kejsarinnan själv. För Laxmans del var resan till S:t Petersburg en tjänsteresa som bekostades av staten, men Daikokuyas resa betalde Laxman ur egen ficka.

De började sin över femtusen kilometer långa resa från Irkutsk till S:t Petersburg den 15 januari 1791. Färdmedlet var en kibitka, en släde med en hytt, som vanligen drogs av åtta hästar, men på de besvärligaste ställena av över tjugo. En dryg månad efter avfärden, den 19 februari 1791, anlände de till S:t Petersburg. Efter den ansträngande resan fick Laxman och Daikokuya bo i förvaltarbostaden som tillhörde Katarina den storas sommarpalats.

Erik Laxman och Daikokuya Kôdayû träffade Katarina den stora i sommarpalatset i Tsarskoje Selo den 28 maj 1791. Hösten samma år beviljade kejsarinnan Daikokuya och hans besättning tillstånd att resa tillbaka till Japan med en rysk expedition. Samtidigt som expeditionen skulle återföra de skeppsbrutna hem skulle den också undersöka möjligheterna till handelsrelationer mellan Japan och Ryssland.

5. Till Japan under Adam Laxmans ledning

I januari 1792 återvände Erik Laxman och Daikokuya Kôdayû från S:t Petersburg till Irkutsk, där de började göra förberedelser för den kommande japanresan. Expeditionen till Japan startade i maj 1792 från Irkutsk mot hamnstaden Ochotsk i ryska Fjärran östern, dit man anlände i augusti.

I Ochotsk vid Ochotska havets strand skildes Erik Laxmans och Daikokuya Kôdayûs vägar. Erik for inte till Japan, utan hans son Adam fick leda expeditionen. Seglatsen på tvåtusen kilometer från Ochotsk till Nemuro på ön Hokkaido gjordes med skeppet Ekaterina hösten 1792. Man anlände till Nemuros hamn den 20 oktober.

Att ett ryskt skepp dök upp i en japansk hamn var verkligen exceptionellt, eftersom Japan i nästan tvåhundra år hade varit stängt för utomstående. Endast holländska och kinesiska skepp fick ta i land och det bara i en hamn i Nagasaki. Det gjordes nu ett undantag i fråga om det ryska skeppet, i och med att det hämtade hem japanska skeppsbrutna som varit borta i tio år.

Det var slutligen bara tre av de sjutton skeppsbrutna som återvände till Japan: kapten Daikokuya Kôdayû samt två besättningsmän vid namn Isokichi och Koichi. Och Koichi kom aldrig ända hem. Han dog på skeppet i Nemuros hamn. Resten av de skeppsbrutna japanerna hade dött tidigare, förutom två som beslöt sig för att stanna kvar i Ryssland.

6. Åtta månader i Nemuro

Adam Laxman och hans expedition stannade i Nemuro över vintern 1792–1793. Ett temporärt hem upprättades nära Nemuros hamn och en bastu byggdes naturligtvis också. När boendet var ordnat började man samla information om lokala växter, djur och mineraler.

Ryssarna fick vänta i flera månader på handelsförhandlingarna och förutom att de utförde forskningsarbete använde de tiden till att utbyta information med lokalinvånarna och göra observationer om den japanska kulturen. Adam Laxman visade en stor jordglob åt japanska ämbetsmän samt en världskarta som japanerna kopierade. Han skrev upp kopieringstekniken: ”Japanerna lade ett mycket tunnt papper på kartan och ritade skickligt med pensel”.  

Som motvikt till arbetet fick man också roa sig. Japanerna blev helt förundrade när ryssarna började skrinna på det frusna havet. Något liknande hade de aldrig sett. Adam Laxman blev också inbjuden att delta i det japanska nyårsfirandet, som gick av stapeln i februari 1793. 

7. Diskussioner om resesätt och respekt

Vid ett möte med tjänstemän i maj började man planera ryssarnas resa till staden Matsumae, där förhandlingarna med japanerna skulle hållas. De japanska myndigheterna ville inte låta ryssarna resa med båt, eftersom de misstänkte att de skulle ta sig till huvudstaden Edo (nu Tokyo), vilket var strängt förbjudet för utlänningar. Till slut kom man överens om att Laxman och hans expedition skulle få resa med båt till Hakodate på Hokkaidos södra kust och därifrån hundra kilometer landvägen till Matsumae. Det tog en månad att komma överens om arrangemangen.

Vid officiella förhandlingar måste man naturligtvis kunna uppföra sig respektfullt mot den andra parten. Japanerna förklarade sina sätt att hälsa, bland annat att ta skorna av sig och buga sig sittande på golvet. Adam Laxman var inte villig att följa japansk sed. Efter diskussionerna kom man överens om att båda parterna skulle få hälsa på sitt eget sätt.

8. Förhandlingar och utbyte av gåvor

När man nått samförstånd om formaliteterna ordnades i juli-augusti 1793 i Matsumae en serie förhandlingar mellan Japan och Ryssland, i vilka också två tjänstemän från huvudstaden Edo deltog. Vid det första mötet gav japanerna tre svärd och ris åt ryssarna.

Vid det andra mötet var det meningen att Adam Laxman skulle överlämna ett brev av guvernören i Irkutsk, Ivan Pihl, men japanerna ville inte ta emot det. Brevet fick däremot läsas upp. Senare bad en tjänsteman från Edo en rysk tolk att kopiera brevet i hemlighet, vilket Adam gick med på. Vid det andra mötet mottog Japan också officiellt sina två medborgare som varit borta, Daikokuya Kôdayû och Isokichi. Det här var sista gången Adam Laxman såg dem. Daikokuya och Isokichi återvände hem till Edo.

Adam Laxman hade också velat prata med den lokala landshövdingen, men det lyckades inte. De två tjänstemännen från huvudstaden fick Adam Laxman däremot träffa personligen och överlämnade till dem pistoler och dricksglas samt två speglar och termometrar. Adam bad också tjänstemännen att till vetenskapsmännen i huvudstaden föra rysk forskningsutrustning som hans far Erik skänkt.  

9. Resans resultat

Så fort förhandlingarna var över for Adam Laxman från Matsumae till Hakodate för att förbereda expeditionens hemresa och i slutet av augusti var den klar för sjöfärden. Efter några veckors seglats anlände den ryska expeditionen tillbaka till hemlandet till Ochotsk den 19 september 1793.      

Som resultat av Adam Laxmans resa beviljades Ryssland som tredje nation i världen tillstånd att lägga till med ett skepp åt gången i hamnen i Nagasaki och de ryska skeppens besättning fick lov att gå i land.

Några omedelbara ekonomiska fördelar gav Adam Laxmans resa inte. Förhållandena i Ryssland var instabila efter att kejsarinnan Katarina den stora som gett tillstånd till japanresan dött 1796. Hennes tronföljare Paul I, som var impopulär bland adeln, mördades 1801. Ryssland förde också krig i Europa, så Japan fick inte så mycket uppmärksamhet. 

Adam Laxmans expeditions reserapporter, dagböcker, kartor och teckningar ökade kunskaperna om Japan i Ryssland. Föremålen och proverna som han tog med sig från Japan kom att tillhöra Rysslands första offentliga museums, S:t Petersburgs antropologiska och etnografiska museum Kunstkameras, samlingar.

Författare: Chikage Konishi-Räsänen, Riihisaari museum.

Källorna finns i bibliografin.